Filmtips drama



Drama är förmodligen den största och bredaste filmgenren. Den inbegriper alla dramatiska filmer vars huvudsyfte inte är att få tittaren att skratta och som inte innehåller tillräckligt mycket action för att vara en actionfilm. Här kommer några filmtips i genren drama, på några bra och några mindre bra filmer.

500 days of summer

Den här filmen handlar om en killes olyckliga kärlek och en tjej som inte verkar veta vad hon vill. Killen märker att någonting är fel i förhållandet men är romantiskt lagd och har inte tillräckligt med erfarenhet för att kunna förstå vad det är. 500 days of summer är en otroligt trovärdig film, superintelligent och träffsäker så in i vassen. Men ack så frustrerande! Det är verkligen inget nöje att se den här filmen och jag tyckte inte att den var underhållande. Snarare var den deprimerande och seg på precis samma sätt som verkliga livet kan vara. Man lär sig något av filmen och man börjar tänka som sjutton men man kan ju ställa sig frågan om en film ska vara på det sättet. Den har marknadsförts som komedi men jag förstår inte var den benämningen kommer ifrån.


Artificial Intelligence: AI

Artificial Intelligence är en film som kom ut när det fortfarande var åtminstone lite hett med datorer och tar upp den eviga frågan om det är möjligt att göra äkta konstgjord intelligens.
Den handlar om ett par som får en pojke som är en robot, en ny sorts robot som har känslor och älskar sin mor och far på riktigt. Den börjar precis som man kan förvänta sig och tycks ha en tämligen normal plot, men mitt i byter filmen karaktär helt och blir någon sorts science fictionaktig actionfilm. Eller en konstig saga. Det går överstyr och allting blir bara bisarrt och rörigt. Och löjligt. Man känner sig dum efter att ha sett den här filmen, den är ett rent slöseri med tid.


The Cell

The Cell är en film med bland andra Jennifer Lopez. Filmen handlar om en ny sorts teknik som gör det möjligt att gå in i folks medvetanden fast de ligger i koma och man kan bli delaktig i deras drömmar. Det dyker upp ett fall där det gäller att gå in i en massmördares (som låg i koma) hjärna för att få reda på var han gömt sitt senaste offer. De som kom in i medvetandet fick uppleva de mest hemska drömmar. Vissa grejer är faktiskt otäcka på ett schysst sätt så det är verkligen en sevärd film. Läskig och spännande.


Fången på Alcatraz

Fången på Alcatraz är en gammal svartvit film som handlar om en brottsling som sitter inne i 50 år och utvecklar ett intresse för fåglar. Filmen är kritisk mot fängelseväsendet men man tänker på de fångar i USA som lever betydligt värre än dessa gjorde, t.ex. sådana som är helt isolerade och varken får ta emot besök eller ha fler än fyra ägodelar.
Kontrasten fängelse och fria fåglar är dock ett intressant tema för en sådan här film.


Lady Vengeance

Lady Vengeance är en mycket underlig koreansk film som handlar om tjejer i fängelse och män som betett sig för jävligt och förtjänar att straffas. Den är rolig på ett makabert sätt. Skön, snygg och grotesk hämndfilm med en hel del scener som bara är allmänt bisarra och meningslösa.




Minority Report

Den här filmen handlar om en grupp av poliser som jobbar med att förutsäga mord genom att samla in syner från tre halvsovande människor som ligger i en stor bassäng med vatten. Verkligen bisarrt och ganska coolt. En dag märker de dock att en närstående person eventuellt kommer att begå ett brott.
Trots att den här filmen är väldigt bisarr och rätt ball lyckas den ändå bli ganska smörig och förutsägbar. Det känns som om de vill att man ska reagera på olika förutbestämda sätt. Mycket riktigt är det ju också Spielberg som står för regin. Han har en tendens att lägga orden i munnen på tittaren.


Patch Adams

Patch Adams är ännu en pinsam film med Robin Williams. Williams har ju en sådan oerhörd talang som han tyvärr har slösat bort på sliskiga filmer som denna. Den handlar om en person som börjar studera till läkare och utvecklar en filosofi om ett sjukhus där man ska hjälpa människor på ett personligt vis och inte skapa distans mellan läkare och patient, ett sjukhus där man skulle få folk att börja skratta igen. Själva tanken bakom filmen är god och jag tycker verkligen budskapet är bra. Det är bara det att det blir så patetiskt här. Nästan alla filmer med Robin Williams är just så, tycker jag. Jag fattar ärligt talat inte hur gubben står ut ibland. Vissa scener sitter man bara och vrider sig.


Road to Perdition

Road to Perdition är en mycket mörk film med underbara Tom Hanks i huvudrollen. Handlingen utspelar sig på 30-talet i Chicago. En ung pojke upptäckter en dag att hans pappa jobbar som lönnmördare och blir vittne till ett mord. Sedan dödas folk till höger och vänster genom hela filmen. En väldigt stark film, jag kan verkligen rekommendera den för alla typer av smaker. Det som framför allt är bra är att den visserligen är hemsk men inte speciellt actionfylld på det där onödiga viset som många filmer är. Berättartekniken är långsam och hela filmen är över huvud taget skickligt gjord och väldigt konstnärlig. Mycket snyggt filmat, bra skådespelarinsatser och otroligt bra filmmusik. Helt klart en film som gör sig allra bäst på bio.


Rock Star

Rock Star är en film som sägs vara inspirerad av Tim "Ripper" Owens liv. Owens var med i ett Judas Priest-coverband och fick sedan sjunga med de riktiga Judas Priest efter det att Rob Halford lagt av i bandet. Filmen är ganska patetisk och förutsägbar. Jag vet inte om jag kommer på någonting som var bra med den faktiskt. Jo förresten, Zakk Wylde som spelar gitarristen i bandet har ju en väldigt snygg kropp!


The Score

The Score handlar om en man som är specialist på kassaskåp och ska göra sin sista stöt, nämligen att sno en mycket dyrbar spira från ett museum. Till sin hjälp har han en ung tjyv. Det här är en standardfilm som inte bjuder på några större överraskningar. Ganska klyschig och förutsägbar får jag väl säga.


S. Darko

S. Darko är en sorts uppföljare till den berömda Donnie Darko. Ingen höjdare måste jag tyvärr säga. Den vill så mycket - vara ball, estetiskt snygg med snygga människor och mind boggling med alla sina diskussioner om vad som kunde ha hänt om det och det hade inträffat. Det känns också som om den vill vara en härligt mystisk film, en sådan där då tittaren själv får tänka ut vad som egentligen hände och ta till sig något sorts budskap baserat på detta. I stället känns den faktiskt bara som en bluff, att det inte alls finns någon smart, bakomliggande tanke utan att filmskaparna bara låtsades det och trodde att vi skulle gå på det. Wanna-be Donnie Darko helt enkelt, men den lyckades inte ens vara hälften så bra.




Sliding Doors

Sliding doors med Gwyneth Paltrow i huvudrollen handlar om en ung tjej vars hela liv blir helt annorlunda om hon antingen kliver på ett tåg eller missar det. Man får se två parallella handlingar – en där hon hinner med tåget och en där hon inte gör det och så får man se vad som skulle hänt i respektive fall. Säg den som inte reflekterat över denna eviga fråga – hur hade mitt liv tett sig om jag gjort si eller så? En ”mind-boggling” film som helt klart är underhållande (främst för tjejer) men där kanske konceptet trots allt är bättre än själva utförandet.


Slumdog Millionaire

Slumdog Millionnaire är en film som blivit jättepopulär. Konceptet är följande: En indisk pojke från slummen vinner högsta vinsten i indiska Vem vill bli miljonär? men de som jobbar med programmet är övertygade om att han fuskat så de börjar tortera honom (snacka om att dra programmet i smutsen haha!). Han tvingas berätta anledningen till att han kunde frågorna. De har nämligen en nära anknytning till hans liv. Fotot och miljöerna är fantastiska och jag kan tänka mig att de var dubbelt så mäktiga på bio. Egentligen tycker jag att de exakta frågorna kunde varit lite mer finurligt kopplade till hans liv, t.ex. det där med vem som var på hundradollarsedeln var klockrent, jag hade önskat att det var fler sådana uppenbara grejer. Sen var det en hel del överdrivna klyschor som bara kändes Hollywood rakt av men det var ändå en charmig, häftig, rolig och bra film.


Studio 54

En film för dem som gillar 70-tal och är fascinerade av discoeran. Den handlar om det kända haket Studio 54 i New York dit bara kändisar och vissa utvalda fick komma in. Det festas vilt, folk tar droger och har sex öppet. Huvudpersonen är en bartender som gör en helomvändning och plötsligt börjar leva ett coolt liv och festa vilt.
En ganska intetsägande film faktiskt men lite kul för dem som är fascinerade av fenomenet Studio 54. En lite rolig grej är att Mike Myers spelar Steve Rubell som var ägaren av Studio 54.


Traffic

Den här filmen handlar om knarkhandeln mellan USA och Mexiko och hur hopplöst läget är. Om snutar som jobbar undercover till knappt nån nytta och om tonårsbrudar som fastnar i knarkträsket. En mycket bra film på ett viktigt tema. Den är ju inte direkt upplyftande, utan snarare deprimerande och man känner sig lätt uppgiven när man sett den. Men som sagt, välgjord, realistisk och väldigt viktig.



Drama kanske är den mest allmänna filmgenren som passar de flesta smaker. Hoppas att du ska hitta något bra filmtips på bra dramafilmer här.